Hemland: Frankrike
Ändamål/bakgrund:
Den ursprungliga Fauve de Bretagne är en mycket gammal ras från Frankrike. Den användes som jakthund redan under 1400-talet i Frankrike. Provinsen Bretagne i nordvästra Frankrike är det geografiska ursprunget för den strävhåriga, Fauve de Bretagne vilken utvecklats till den mer högbenta Griffon Fauve de Bretagne och den mer ”kortbenta” Basset Fauve de Bretagne vilka i sina rasnamn även har pälsfärgen angivet (fauve). ”Basset” betyder ”låg” på franska och sålunda är innebörden av ordet ”Basset” i rasens namn, att det handlar om en lågbent hund. Rasen är framavlad i sitt ursprungsland Frankrike, till att vara jakthund och användas vid jakt med drivande hund. Strax efter 1:a världskriget utvecklades den första officiella rasstandarden som utkom den 21 juni 1926. Den franska fauveklubben är gemensam för Basset Fauve och Griffon Fauve.
De första hundarna som kom till Sverige importerades från England 1992 och den första kullen i Sverige föddes den 29 september 1993, det blev 4 tikvalpar varar en av valparna exporterades till Norge och blev där den första Basset Fauve de Bretagne i landet. Under 90-talet har hundar i huvudsak importerats från England, Danmark och Frankrike. Under början av 2000-talet infördes nya införselregler och under senare år har importer från Frankrike dominerat.
Basset Fauve används i Sverige i den traditionella nordiska jaktformen med en ensam drivande hund.
De huvudsakliga viltslag som jagas med Bassset Fauve i Sverige är hare, räv, rådjur och dovvilt. Det förekommer mer sällan att basset fauve används till andra viltslag. Vissa enskilda hundar driver älg och vildsvin.
I ursprungslandet Frankrike och dess grannländer används Basset Fauve också som drivande hund men då oftast i mindre pack, s.k. koppel, om 2-10 hundar. Jakt med en ensam hund förkommer men mer sällan. De viltslag som jagas med basset fauve i Frankrike är i regel desamma som i Sverige men även kanin och vildsvin.
För den som har ett djupare intresse av rasens historia och användningssätt i länder utanför norden rekommenderas främst hemsidor tillhörandes Franska Fauveklubben, Engelska Basset Fauveklubben och Spanska Basset Fauveklubben. Länkar till dessa hemsidor finns på SBFK:s hemsida: www.fauveklubben.se.
Helhetsintryck: Främst används basset fauve de bretagne i snårig terräng och på skogshyggen. Genom huvudets karaktär, pälsstrukturen, färgen och svansföringen visar basset fauve de bretagne sin släktskap med de raser den härstammar från. Det är en liten, livlig hund, något satt i sin byggnad med tydlig bassetprägel. Frambenen är lätt svängda eller nästan raka. Rasen är livlig för sin storlek.
Huvud: Huvudet skall vara tämligen långsträckt, med väl markerad nackknöl. Sett framifrån ger huvudet en ellipsformat intryck (utan överdrifter), vilket avtar i omfång i nivå med ögonbrynsbågama, som inte är speciellt markerade.
Skallparti: Skallen skall vara långsträckt,plan eller lätt välvd.
Stop: Stopet skall vara något mer markerat än hos rasen grand fauve de bretagne.
Ansikte/nostryffel: Nostryffeln skall vara svart eller mörkt kastanjebrun med öppna näsborrar.
Ansikte/nosparti: Nospartiet skall vara mer långsträckt än kvadratiskt.
Ansikte/läppar: Läpparna skall vara något markerade.
Ansikte/ögon: Ögonen skall vara mörka, kastanjebruna utan synliga bindhinnor. Livligt uttryck.
Ansikte/öron: Öronen skall vara ansatta i nivå med ögonvrån och skall knappt nå till nosspetsen. De avslutas med en spets och täcks av slät päls av finare struktur än någon annanstans på kroppen.
Ansikte/hals: Halsen skall vara tämligen kort och muskulös.
Kropp/rygg: Ryggen skall vara kort och bred.
Kropp/ländparti: Ländpartiet skall vara brett, starkt och muskulöst.
Kropp/bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och rymlig med väl välvda revben.
Kropp/underlinje: Buklinjen skall vara svagt uppdragen.
Kropp/svans: Svansen skall bäras i lätt sabelform. Den skall vara av medellängd, grov vid basen men ofta avsmalnande mot spetsen.
Framställ/helhetsintryckt: Frambenen skall vara starka, raka eller lätt utåtvridna.
Framställ/skulderblad: Skuldrorna skall vara snedställda.
Framställ/framtassar: Framtassarna skall ha kompakta tassar med slutna tår.
Bakställ/helhetsintryck: Bakbenen skall bakifrån sett vara parallella.
Bakställ/lår: Låren skall vara välmusklade.
Bakställ/has: Hasvinkeln skall vara moderat.
Bakställ/baktassar: Baktassarna som framtassarna.
Rörelse: Livliga rörelser.
Päls: Pälsstruktur: Pälsen skall vara mycket sträv, torr, tämligen kort, aldrig ullig eller krusig. Huvudhåret får inte vara ovårdat.
Färg: Rödbrun. De mest uppskattade nyanserna är gyllene vetefärg eller tegelröd. Ibland förekommer vit bröstfläck, vilket tolereras men ej är önskvärt.
Storlek: 32-38 cm med en tillåten avvikelse uppåt med 2 cm för i övrigt utmärkta individer.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Fel Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Lätt och tunn konstruktion, grovt eller smalt huvud, alltför markerade ögonbrynsbågar. Snipigt eller kort nosparti. Hängläpp, för lågt ansatta öron, för korta, för långa, flata öron. Öron täckta av lockig päls. För lång rygg, uppdragen buklinje. För runda lår.Lösa, stora tassar. Svarta stickelhår och för mycket vitt.