Ursprungsland: England
Helheltsintryck: En kortbent hund med en myckenhet av substans, välbalanserad och full av kvalitet. Det är mycket viktigt att rörelserna är jämna och fria med frambenen som når långt framåt och bakbenen som har kraftigt påskjut. Rörelserna ska vara korrekta såväl fram- som bakifrån sett. Has- och knäleder får inte verka stela och inte heller får någon tass släpa under rörelse.
Huvud: Huvudet ska vara välvt med svagt markerad pannavsats (stop) och med framträdande nackknöl, medelbred panna och lätt avsmalnande mot nosspetsen. Nosspetsen (tryffeln) ska vara fullständigt svart, utom hos ljustecknade hundar, där den får vara brun eller leverfärgad. Tryffeln ska vara stor med öppna näsborrar och får nå något fram över läpparna. Helhetsintrycket av nospartiet ska vara torrt, men inte snipigt.
Nosryggens linje ska vara nästan parallell med hjässans och en aning längre. Där kan finnas en måttlig mängd rynkor över och vid sidan av ögonen och i varje fall ska huden på huvudet vara så lös att det uppstår tydliga rynkor, när huden dras framåt eller när huvudet hålles sänkt. Överläppen ska väl täcka underläppen.
Ögon: Ögonen ska vara bruna eller, hos ljusa hundar, hassslnötsfärgade, varken framträdande eller insjunkna. Uttrycket ska vara lugnt och allvarligt. Nedre ögonlocket får inte visa alltför mycket av insidan.
Öron: Öronen ska vara lågt ansatta, men inte överdrivet, dock inte heller över ögonlinjen. De ska vara mycket långa, avsmalnande nedåt. Den främre kanten av örat ska rulla sig inåt. De ska vara så långa att de åtminstone når till nosspetsen. Till strukturen ska de var smidiga, fina och sammetsmjuka.
Bett: Saxbett men tångbett är inget fel. Tänderna ska vara jämna.
Bettet består inte enbart av tänder, utan också av käkarna som ska vara välutvecklade. Tandformeln skrives: 2 x 3142 överkäke / 3143 underkäke = 42 tänder.
Hals: Halsen ska vara muskulös och tämligen lång med framträdande men inte överdrivet halsskinn.
Färg: Vanligen svart, vit och brun eller gul och vit, men alla erkända "hound-färger" är tillåtna.
Mankhöjd: Mankhöjd 33 - 38 cm. Varje avvikelse från ovanstående rasbeskrivning ska anses som fel och det allvar med vilket felet ska bedömas ska stå i proportion till felets grad. FCI 163 c KC Z (l) 500, 2/77 SVENSKA KENNELKLUBBEN 1978-12-11.
Extremiteter: Skulderbladen ska vara väl tillbakalagda och skuldrorna får inte vara för tunga. Frambenen ska vara korta, starka och ha kraftig benstomme. Armbågarna får varken vara ut- eller inåtvridna utan ska ligga väl intill bröstkorgen. Handleden ska vara lätt böjd inåt men inte så mycket att det förhindrar fria rörelser eller resulterar i att benen berör varandra när hunden står eller rör sig. Överkotning i handleden är ett allvarligt fel. Det kan förekomma rynkor av skinn från handloven och nedåt. Länden ska vara mycket muskulös och framträdande och ska ge ett nästan klotformigt intryck när hunden ses bakifrån. Knälederna ska vara väl vinklade. Hasorna ska vara så lågt ansatta som möjligt och lätt underställda kroppen när hunden står naturligt. En eller två rynkor av skinn kan uppträda mellan hasen och foten och på bakre delen av hasleden en liten påse som följd av den lösa huden.
Tassar: Tassarna ska vara slutna och med tjocka trampdynor. Framtassarna ska peka rakt framåt eller något utåt men i båda fallen ska hunden stå absolut korrekt. Vikten ska uppbäras lika jämnt av alla tår och trampdynorna ska ligga så tätt intill varandra att tassavtrycket ger intrycket av en stor hund. Någon annan del av tassarna än trampdynorna får inte komma i kontakt med marken.
Svans: Svansen ska vara väl ansatt, tämligen lång, tjock vid basen och sakta avsmalnande med lagom mycket grovt hår på undersidan. När hunden rör sig förs svansen uppåt och böjer sig sabelformigt över rygglinjen. Svansen får inte bäras rullad över ryggen eller rakt upp.
Hårrem: Pälsen ska vara slät, kort och tät, men får inte vara för fin. Hundens kontur ska vara ren och fri från fransar. En långhårig, mjuk päls med fransar är inte önskvärd.
